Solör Frida
Min häst, Solör Frida. Hon är en kallblodstravare, 8 år gammal, som jag fått en av norsk travtränare.
Min mamma var i Stockholm på en krog, började prata med ett par norskar och det hela slutade med att dom ville ge mig en av sina travhästar. Eftersom dom ej hade tiden och mamma hade berättat att jag höll på med trav och skulle senare få en egen häst. Dom såg då chansen att ge bort en av deras, eftersom dom inte hade tid och ville inte slakta den då det var deras egen uppfödning. Mamma ringde upp mig och frågade om jag ville ha en häst och jag utbrast: och hur många öl har du druckit?! Saker var den att hon var seriös och hade knappt druckit en öl, självklart svarade jag JA.
I slutet på augusti åkte vi till Norge för att hämta hem en häst jag varken träffat och endast sett ett par enstaka kort. När vi väl kom fram hann vi bara kika in i transporten hon stod i, redan då blev jag helt förälskad, eftersom vi skulle iväg på trav och hon skulle starta.
På travbanan började Trond, som han heter som vi fick hästen av, sela och fixa med Frida, så hette hästen, och sen var det dax för start. Snacka om att allihopa var nervösa! 500 m kvar till mål inser vi att Frida vinner det här, hon vann och det var inte bara med en längd utan med flera! Den känslar som jag hade då, den går inte att beskriva och en sådan känsla kommer jag nog aldrig mer få uppleva, helt amazing!
På vägen hem satt alla med ett stort leende på läpparna, vi sov kvar i Norge den natten och på morgonen åkte vi hem till Sverige igen med en segrare i transporten för endast 4 kronor. En krona för varje ben.
Väl hemma fick hon gå tillsammans med ett sto, som Frida tyvärr inte blev kompis med.. Hon blev sparkad och fick äta pencillin i flera omgångar.. Innan den sparken hann vi starta en gång, på Romme, där blev hon tvåa. Hade vi inte gjort det misstaget att säga åt kusken att inte ha pisk hade hon vunnit lätt. Men men, alla lär sig av sina fel..
Det gick några månader, hon hann få kolik och vi var så nära på att förlora henne att vi fick lov att sova i stallet. Hon hann även starta några gånger och den 31 Januari 2011 var det dax för start på Romme igen, jag hade inga förhoppningar alls då hon innan vi skulle åka hann trampa av sig ena skon och allt annat krånglade. På upploppet blev det en strid om seger, och strax innan mållinjen stack Frida fram huvudet och vann!
Första egentränade segern och jag har faktiskt inte än idag fattat att hon vann.
Tiden gick, hon gjorde massa starter med placeringer. Jag tror hon har 2-3 diskade pga. vi har haft problem med balanseringen.. Men det 12 Juli 2011 var det dax för start på Bollnäs. Starten innan hade hon gått nytt rekord, så vi var förväntansfulla. I sista sväng trampade hon snett och galopperade. Diskad och hem fick vi med oss en gaffelbandsskada..
Vi har kämpat med skadan i flera månader och i feburari iår testade jag henne i mitt licenslopp, vilket resulterade att hon började halta på upploppet och drog på sig en ny gaffelbandsskada. Pga. detta har hon nu blivit utdömd som tävlingshäst inom travet och är just idag dräktig med hingsten Klack Jo. Så förhoppningsvis kommer vi nästa år ha en till liten fyrbent vän.
Det var lite kort om hur jag fick Frida och en period med henne. För övrigt är hon en envis tjej, precis som mig, som sällan ger sig. Men med lite morötter löser allt sig! Det sägs att hon är en bortskämd liten primadonna, något som jag självklart inte håller med om ;-) Hon är min lilla prinsessa, som tror själv att hon är en tuff och cool tjej. Vill sällan erkänna hur skönt det är att bli kliad, men när hon väl är på myshumör är hon världens mysigaste! Hon vet också att hon är en starkare än sin matte, vilken hon ibland älskar att visa. Speciellt när hon ska ut och tävla och inte kan hålla nerverna i styr.. ;-)
kärlek vid första ögonkastet
Kommentarer
Trackback
